BLACK LIVES MATTER — EN POLITISK RÖRELSE

BLACK LIVES MATTER — EN POLITISK RÖRELSE

I USA sker demonstrationer mot rasistiskt polisvåld och upplopp i en omfattning som inte setts i landet sedan Martin Luther King Jr. sköts ihjäl 1968. Protesterna, som började efter att polisen i Minneapolis dödade den svarta mannen George Floyd i samband med ett ingripande, organiseras av den decentraliserade organisationen Black Lives Matter. Sedan en tid tillbaka har även svenskar gett sig ut på gatorna för att demonstrera i sympati med de amerikanska aktivisterna och i Lund skulle en sådan demonstration äga rum den 14 juni i stadsparken, men ställdes in. Tanken slog mig att rörelsens politiska grund borde klargöras för demonstrerande svenskar och sympatiserande lundabor. Följande text är ett sådant försök från min sida.

Black Lives Matter — ett starkt budskap, för svarta liv har inte alltid setts som värdefulla. Fram till 60-talet var USA en apartheidstat och problematiken lever kvar än idag. Rasismen är utbredd inom USA:s brottsbekämpande myndigheterna. Dessutom är skillnaden mellan allmänhetens syn på polisens rasism och kårens egen syn häpnadsväckande. Bara 31 % av poliser i USA ansåg 2016 att polisens dödsskjutningar av svarta män är en del av ett bredare problem. Hos allmänheten var siffran 60% (Pew Research Center, 2017).

Black Lives Matter startades av tre intersektionella feminister och antirasister vid namn Alicia Garza, Patrisse Cullors och Opal Tometi efter George Zimmermans dödsskjutning av Trayvon Martin, 2013. Organisationen har gått tillsammans med andra intresseorganisationer,  och har under den gemensamma beteckningen Movement for Black Lives skapat en gemensam politisk plattform. Plattformens syfte är att förbättra situation för svarta i USA och innehåller bland annat följande krav:

  • Amerikanska svarta människor ska ha gratis tillgång till kvalitetssäkrad utbildning livet ut.
  • Medborgarlön ska garanteras alla svarta människor i USA.
  • Även klassiska vänsterreformer, såsom universell sjukvård och avprivatisering av fängelser och skolor. 

En av de mest aktuella frågorna idag är kravet på ”defund the police” som skanderas på olika Black Lives Matters-demonstrationer i USA och som de senaste dagarna även fått fart i Sverige. I grunden handlar kravet om att resurser ska omlokaliseras från polisen till sociala insatser i områden där många svarta bor. Vissa menar dock att polisen som institution bör avskaffas helt och dessa röster blir alltmer högljudda.

Campaign Zero, som är ett läger inom Black Lives Matter-rörelsen och stöttas av bland annat Oprah Winfrey och twitters VD Jack Dorsey, kräver att polisens kollektivavtal sägs upp för att underlätta avskedandet av poliser. Movement for Black Lives skriver på sin plattform att rätten till facklig organisering är fundamental både inom det privata och offentliga, men en sådan rättighet verkar inte tillfalla poliser.

Intersektionella teorier har från rörelsens begynnelse varit närvarande. Black Lives Matter ger gärna företräde till röster som tillhör svarta queer-kvinnor. Nästan alla är även skolade i den intersektionella universitetskulturen. Uppmaningar om att polis inte ska vara välkomna på universitetscampus är vanliga. Det är emellertid inte på universiteten som svarta män skjuts ihjäl av polis. Det sker istället ofta i områden som karaktäriseras av grov kriminalitet och missbruksproblematik. Problemet är att människor som bor i dessa områden inte alltid har rätt värderingar och saknar ofta ett identitetspolitiskt kapital. De passar helt enkelt inte in lika bra i det sociala medier-vänliga budskapet.

I dagsläget har fortfarande Black Lives Matter brett folkligt stöd. Jag hoppas att rörelsen klarar av att förvalta allmänhetens förtroende istället för att ge sig in i de ideologiska strider som dess politiska ramverk idag verkar förespråka.  

Hampus Peterson, NiL