SOMMARSPECIAL: Cykeltur i området runt Sankt Lars mentalsjukhus

SOMMARSPECIAL: Cykeltur i området runt Sankt Lars mentalsjukhus

Historien om mentalsjukhuset Sankt Lars är en hundra år lång och mörk del av Lunds historia som engagerar och fascinerar många än idag. De flesta av sjukhusets byggnader finns kvar så man kan se sig om i området som en intressant kulturhistorisk utflykt och lära sig mer om dess historia. 

Sankt Lars asylen

Lunds hospital öppnade sin verksamhet den 1 juli 1879 i en tid då synen på de sinnessjuka förändrades. Med frisk luft, närhet till rinnande vatten, ljusa miljöer, musik och mer human vård utan tvångsmedel, var målet att bota de sinnessjuka. Snart fylldes de 350 platserna med kroniskt sjuka patienter och den inledande optimismen avtog. 1891 kompletterades Lunds hospital därför med Lunds asyl och där var det inte längre tanken att bota de sjuka. Asylen var istället en riksanstalt för förvaring av ett stort antal ”obotliga” patienter. Sjukhuset led av ständig överbeläggning och som mest fanns där nästan 2 500 patienter.

Det fanns förstaklassavdelningar för betalande patienter som fick ha sina egna privata kläder och dagrummen såg ut som salonger i ett borgerligt hem. Där fanns draperier vid dörrarna och mjuka fåtöljer. I ett stort musikrum med piano brann det kandelabrar om kvällarna. Maten bars upp på mässingsbrickor och det fanns linneservetter. Ibland bjöds patienter in till en måltid vid överläkarens bord.

För patienterna på de allmänna avdelningarna var det helt andra villkor. Det var oerhört trångt och ständig överbeläggning gjorde att det låg patienter i bland annat korridorerna och i dagrummen. Patienterna hade ingenstans där de kunde ha något privat. De fick inte ha sina egna kläder utan en uppsättning av sjukhuskläderna som kunde vara lappade och lagade i det oändliga, och de sov i samma plagg som de hade på dagen. Det var också ett ständigt oväsen med många som hörde röster och därför skrek, grät och bråkade med rösterna. Sjukhuset hade en egen begravningsplats där patienterna ofta begravdes anonymt och övergivna av sina anhöriga, eftersom det sågs som skamligt att ha en sinnessjuk som anhörig.

Sankt Lars begravningsplats

Lunds ideella turistinformation Destination Lunds broschyr om Sankt Lars sjukhus berättar om sjukhusets och de olika byggnadernas historia och funktion, och om kyrkogården med alla sina anonyma gravar. Eftersom området är ganska stort är det bäst att cykla runt och det tar omkring tre timmar att se sig om i hela området och på begravningsplatsen.

Här finns broschyren

Destination Lund

Den översta bilden visar Sankt Lars 1924.