Gangsterstyret måste krossas

Gangsterstyret måste krossas

När jag och min barndomsvän ”backpackade” i Sydamerika för några år sedan var jag till en början rädd för Latinamerikas mytomspunna kriminalitet.

Vår resa började i Peru, ett mycket fattigt land, där turister ofta rånas och i värsta fall kidnappas. Rädslan släppte lyckligtvis allteftersom vi lärde oss navigera det peruanska samhället. Det var först när vi lämnat Peru bakom oss, tagit oss igenom Chile och kommit halvvägs genom Argentina som rädslan återuppstod. 

Vi skulle ta oss in i Argentinas tredje största stad, Rosario. Det skulle enligt andra resande och lokala argentinare inte vara särskilt farligt att vistas i staden, men den lokala drogkartellen hade upprättat vägkontroller vid stadens infarter vilket gjorde transporten in i staden farlig för turister. Polisen sades vara korrupt och vände således andra kinden till.

Tidigare under resan hade faran utgjorts av småstadsgäng och tjuvar, men polis och en hjälpsam lokalbefolkning gjorde att det flesta situationer upplevdes hanterbara. I Rosario hade dessa samhälleliga grundpelare brakat samman. I staden styrde gängen över räddhågsna invånare och en underkuvad polis. Droghandeln skedde offentlig och det fanns ingen maktstruktur som kunde utmana de kriminellas våldsmonopol.

Idag ska situationen vara mer stabil i Rosario efter att federala myndigheter tagit över kampen mot gängen, men problemen finns kvar.

I Sveriges städer liknar stadsbilden alltmer den i det Rosario vi besökte. I Göteborg har kriminella tidigare i veckan upprättat vägspärrar för att kontrollera vem som tar sig in i deras territorium. Därtill finns det snart inte en stad kvar i Sverige där droghandel inte sker öppet på torg och i parker. 

Drogerna färdas bland annat genom Spaniens semesterparadis, Malaga och Marbella, där Malmös kriminella är ökända för sin brutalitet och har fått namnet ”Los Suecos”. 

Nyhetsartiklar om sadistiska förnedringsrån av ungdomar har blivit vardag. Enligt vänstern verkar kriminellas behov att förnedra ungdomar ha sin grund i ”bristen” på fritidsgårdar. Yrkeskriminella är dessvärre inte vilsna stackare utan avtrubbade våldsverkare. Jag betvivlar att det någonsin kommer gå att integrera Malmös tyngsta gängkriminella i det svenska samhället vilket gör vårt rehabiliteringsinriktade påföljdssystem verkningslöst. 

Högern pratar å sin sida om invandringen som kriminalitetens orsak, och högre straff som dess lösning. Det är också naivt. Invandringen har visserligen bidragit till den samhällsutveckling som möjliggjorde gängens expansion men det är det svenska systemet som tillåtit kriminella att härja fritt. Gängen består inte av nyanlända flyktingar som kom hit under flyktingkrisen utan av andra generationens invandrare, som växt upp i det svenska samhället. Vad gäller högre straff så kan det ha en isolerande effekt för enstaka individer men kommer knappast rubba dagens maktbalans. 

Globalismen och öppna gränser har givit kriminella de verktyg och rekryter de behövt för att kunna utmana statens våldsmonopol. Samtidigt har socialtjänsten i städer som Malmö erbjudit lyxlägenheter och stödinsatser till gängmedlemmar. Svenska polisen har varit helt oförmögen att hantera brottsligheten och har i sin konflikträdsla låtit den löpa amok. 

Det handlar inte om att förebygga brott. En sådan lösning riktar sig mot individers tendens till brottslighet. Gängkriminaliteten utmanar samhällets fundament. Gängmedlemmar är förkastliga människor som inte borde få samhällets stöd utan möta dess vrede. Polisen måste upprätthålla ordningen i Sveriges förorter istället för att medla mellan klanledare.

Så länge gängen finns på gårdarna så kommer ungdomar ansluta sig till dem. Det spelar ingen roll hur många förorter som renoveras och hur många bidrag som beviljas. 

Vardagen för många svenskar domineras redan av rädsla och förödmjukelse. I ett sådant samhälle är ett värdigt liv nästintill omöjligt. Den enda legitima maktordningen i ett samhälle utgår från folket. Gangsterstyret måste därmed krossas. Det svenska folket måste ta tillbaka makten över sina gator.

Hampus Peterson, NiL