Analys: Studentafton med Lamotte

Analys: Studentafton med Lamotte

I onsdags deltog journalisten Joakim Lamotte i ett evenemang, arrangerat av Studentafton, där han samtalade med författaren och samhällsdebattören Ann Heberlein. Evenemanget sändes dessutom på Studentaftons Facebooksida, en sändning som NiL:s Hampus Peterson tittade på. 

Joakim Lamotte är, vad som i folkmun kallas, swishjournalist. Han arbetar inte för något mediehus utan lägger ut texter och videor direkt på sitt Facebook-konto. I anslutning till inläggen publicerar han ett swishnummer så att hans följare kan stötta det han gör.

Kvällen inleds med att Lamotte berättar att han skapade sitt Facebook-konto 2014, efter att ha varit anställd på SVT:s Uppdrag granskning. Lamotte kände sig begränsad av åsiktskorridoren på SVT, där det enligt honom var förbjudet att göra reportage som kopplade kriminalitet till invandring, vilket utgjorde en av anledningarna till att han slutade på public service. Tidigt upptäckte Lamotte att inlägg om ämnen såsom gruppvåldtäkter, kriminalitet och otrygghet fick stor spridning.

Bland annat har Lamotte besökt olika problemområden och sänt live på nätet. Han granskar även privatpersoner och makthavare, vilkas klandervärda beteende inte blivit uppmärksammat i media. 

I samtalet frågade Heberlein Lamotte om hans uthängningar av klandervärda personer går att likna vid uthängningarna under Metoo. Lamotte svarade att han alltid gör en bedömning huruvida uthängningen är befogad. Heberlein ansåg att Lamotte exempelvis inte skulle namngett en man, som skrivit till Lamotte att han hoppades att Lamottes barn skulle bli “våldtagna som om de vore djur som ska avrättas”. Mannen arbetade med barn på en skola i Malmö och blev avskedad efter uthängningen. 

Större delen av samtalet gick åt att diskutera huruvida Lamottes namnpubliceringar var korrekta. Heberlein pratade om ”pöbeljustis” medan Lamotte hävdade att han tagit vid där media och staten misslyckats. Tillslut var det tydligt att de inte skulle mötas i diskussionen. 

Sista halvtimmen ägnades åt frågor från publiken. Ida Ölmedal, kulturchef på Sydsvenskan, frågade Lamotte hur mycket pengar han tjänade på sina inlägg. Det var plågsamt att titta på då Ölmedal inte kunde motstå att hånskratta åt Lamotte efter hon ställt frågan. Lamotte vägrade dock att svara på hennes fråga och undrade varför Sydsvenskan aldrig skriver om de hot han och hans familjs utsätts för.

Jag mailade Ida Ölmedal och frågade vad hon själv tjänar som kulturchef på Sydsvenskan. Hon vägrade svara och hänvisade till att läsarna av hennes tidning är skyddade av tidningens oberoende. Eftersom Ölmedal och Sydsvenskan är anslutna till det pressetiska systemet, ansåg Ölmedal, att läsarna är skyddade mot vinklade artiklar och att ”det är också ett skydd att ha en sorts läsarkontrakt där utfästelsen är att vara balanserad och allsidig, särskilt om man kombinerar det med en prenumerationsmodell där läsarna betalar för hela tidningen, inte för enskilda artiklar. Dessa traditionella skydd saknar Lamotte.” 

Det är ingen hemlighet att det inte går särskilt bra för tidningsmedia. Reklamintäkterna sinar och tidningar är i allt större utsträckning beroende av bidrag från staten för att överleva. 

Lamotte och alternativmedia utgör ännu ett ekonomiskt hot mot den gammaldags mediemodellen. 

Ölmedal verkar mena att traditionell media är neutral och objektiv, men om en tidning är beroende av bidrag från staten och alkoholreklam så är det svårt att med trovärdighet hävda dess oberoende. Hon verkar inte heller förstå att Sydsvenskan är ett privat aktiebolag där Bonnier, som ägare, bestämmer vilken inriktning tidningen ska ha. Tror verkligen Ölmedal att Sydsvenskan kan skriva om kontroversiella ämnen som skulle skrämma iväg annonsörer utan att Bonnier ingriper?

Den tidigare Sydsvenskanmedarbetaren Ola Wong berättade i sitt sommarprat att Sydsvenskans ledning hade skickat ut riktlinjer, vilka man internt kallade för en ”fatwa”, där det stadgades att alla utrikeskorrespondenter skulle ha med minst hälften kvinnor i sina reportage. Ledningen sa därefter nej till en artikel från Wong om nedstängningen av Kinas arbetsläger eftersom källan var en man. 

Det är omöjligt att veta vilka intressen som ligger bakom de stora mediahusens publiceringar, men med Lamotte vet man vad man får, oavsett vad man tycker om det.

Hampus Peterson, NiL 

NiL:s finansiering

Nyheter i Lund har också ett swishnummer, men eftersom vi fortfarande är en liten webbtidning så rör det sig fickpengar som långt ifrån täcker de kostnader vi har. Förutom swish har vi sponsrade länkar (affiliate-länkar) som tyvärr sällan används. Vårt arbete är därmed av ideell karaktär. Lamotte försörjer sig däremot på sina swishdonationer.

Bild: SVT.