KOMMENTAR: Varför man kanske ska överväga sitt beslut att hyra ut i andra hand

KOMMENTAR: Varför man kanske ska överväga sitt beslut att hyra ut i andra hand
Bild: Maria Ziegler/Unsplash

I dagarna har NiL rapporterat om den sjukpensionär som vräkts av LKF efter att ha hyrt ut rum via Airbnb. Nyheten har väckt mycket uppmärksamhet bland läsare, där flera menat att det rör sig om ett klart övertramp från LKF:s sida. ”När jag själv tittar på Hyresnämndens dom finner jag den dock välmotiverad och i det närmsta rutinbetonad”, skriver Dag Jensen.

Ack ja. En sjukpensionär blir uppsagd på grund av hennes otillåtna andrahandsuthyrning. Det är väl egentligen inget konstigt med det, utan är nog snarare ganska rutinbetonat för Hyresnämnden. Hursomhelst anser jag att det är min plikt som självgod juriststudent att förklara varför LKF fick vräka en fattig sjukpensionär för att hon hyrde ut sin lägenhet i andra hand.

Hyresvärden, LKF, kontaktade hyresgästen i februari 2020 för att be henne att själv säga upp kontraktet. LKF hade då fått kännedom om den andrahandsuthyrning som hyresgästen ägnade sig åt, och erbjöd henne att själv säga upp kontraktet. Hyresgästen valde att inte göra detta utan bodde istället kvar i lägenheten. LKF sade då upp kontraktet i april 2020, vilket hyresgästen bestred, och ärendet gick vidare till Hyresnämnden.

Som hyresgäst i Sverige är man väldigt skyddad från uppsägning. Anledningen till detta är att riksdagen, eller lagstiftaren som jurister säger, anser att rätten till ett eget hem, och att kunna känna sig trygg i det, väger mycket tungt. Detta märks inte minst på det faktum att många principer som i andra fall gäller när två ingår avtal, åsidosätts till förmån för tvingande lagstiftning. Till exempel finns det praxis från Hyresnämnden som visar på att man som hyresgäst inte kan bli uppsagd på grund av att man röker, även om detta är en gällande ordningsföreskrift och därmed ett avtalsvillkor. Den enskildes rätt till trygghet i sin bostad är således ett starkt intresse i lagstiftningen.

Under 2010-talet har bostadsbeståndet på populära orter, inte minst i studentstäder, varit en återkommande fråga. Många personer har dragit nytta av den höga efterfrågan och hyrt ut sina lägenheter till ockerhyror. Med anledning av att problemet var så allvarligt och utbrett genomförde Socialdemokraterna och Miljöpartiet en, relativt okontroversiell, lagskärpning till förmån för hyresvärden. Hyresvärden får numer säga upp sin hyresgäst utan att först kräva rättelse, dvs. varna om uppsägning ifall hyresgästen inte ändrar sitt beteende. Personligen anser jag att denna reform var nödvändig, om än drastisk. Hursomhelst är det lätt att hålla med de stora bostadsbolagen i deras resonemang om att ”våra lägenheter är till för att bo i, inte hyra ut”.

Så, åter till vårt fall. Hyresgästen hade under minst två år hyrt ut sin lägenhet genom tjänsten Airbnb. Det har alltså varit fråga om kortare upplåtelse, oftast avgjorda med en hyra per natt. Hyresgästen själv har betalat 7 360 kr per månad till LKF, men tagit ca. 1 000 kr per natt via Airbnb. I annonserna har det även framgått att hyresgästen erbjudit att hyra ut hela lägenheten. Dessutom hade hyresgästen i sitt förhållande med dennes hyrestagare, inte beaktat reglerna för hyressättning. På grund av dessa skäl, och verksamhetens omfattning, ansåg Hyresnämnden att det inte behövde genomföras en s.k. skälighetsbedömning – en avvägning mellan hyresvärdens intresse att få hyresgästen uppsagd, och hyresgästens intresse av att behålla lägenheten.

Detta fall har väckt allmänhetens intresse. Vissa hävdar att LKF gjort ett klart övertramp som sagt upp hyresgästen, men när jag tittar på Hyresnämndens dom finner jag den välmotiverad och i det närmsta rutinbetonad. Precis denna typ av verksamhet som är skadlig för vårt gemensamma bostadsbestånd, var det som S och Mp ville komma åt med sin skärpning. Att en hyresgäst därmed blir uppsagd när denne hyr ut på ett sådant sätt anser jag är riktigt, just eftersom det är personen själv som ska bo i lägenheten. Hade hyresgästen i detta fall bara haft inneboenden hade bedömningen blivit annorlunda. Antagligen hade hyresgästen då inte blivit uppsagd, men det är också rätt. Hyresgästen hade ju isåfall bott i bostaden.

Dag Jensen