Recension: Civilisationer av Laurent Binet

Recension: Civilisationer av Laurent Binet

Hur hade historien utvecklat sig om inkafolket hade ”upptäckt” Europa istället för tvärtom? Om detta handlar Laurent Binets Civilisationer, en roman som tyvärr aldrig lyckas bli riktigt intressant.

Kontrafaktisk skönlitteratur, liksom många idéromaner, stöter ofta på ett dilemma. Antingen är idén det centrala, vilket visserligen kan skapa en tankeväckande text, men utan att skapa särskilt stort egentligt intresse för karaktärer eller handling. Det andra alternativet är att just karaktärerna står i centrum, mot bakgrund av det alternativa universum författaren bygger upp – då kan läsaren istället fråga sig varför det alternativa universumet var nödvändigt till att börja med.

Givet detta var det med viss skepsis jag läste den franske författarens Laurent Binets Civilisationer. Premissen är enkel: vad hade hänt om Europa aldrig “upptäckt” Amerika, utan inkafolket “upptäckt” Europa istället? Bokens dominerande sektion följer Atahualpa som, på flykt från sin bror Huascar, far över haven till Portugal. Väl i denna nya värld, den “femte provinsen”, följer framgångsrika fälttåg och statsbyggande.

Porträtt av Atahualpa. Bild: Wikipedia.

Berättelseformen passar det kontrafaktiska formatet väl – snarare än en faktisk roman, rör det sig om en historisk genomgång. På detta sätt lyckas Binet undvika det dilemma jag nämnde i inledningen, då han sätter sin idé i fokus, men lyckas använda denna för att skapa en berättelse som är avsevärt mycket större än bokens “tänk om”-premiss. På flera sätt är det ett kärleksfullt porträtt av 1500-talets Europa, sett genom inkafolkets ögon.

Problemet för Civilisationer är att den aldrig lyckas bli riktigt intressant. Det är förstås en underhållande och stundtals spännande läsupplevelse – men det kan en Kalle Ankas pocket också vara. Personligen hade jag, min initiala skepsis till trots, nog väntat mig något mer.

Theo Vareman, NiL