KRÖNIKA: Sydsvenskan och oppositionen faller handlöst för toppmoderatens PR-kupp

KRÖNIKA: Sydsvenskan och oppositionen faller handlöst för toppmoderatens PR-kupp
Bild: Unsplash/Lunds kommun

Vem tjänar egentligen på Fredrik Ljunghills öldrickande, undrar NiL:s Theo Vareman.

Sydsvenskan har i dagarna publicerat flera artiklar om att moderaternas toppnamn, tillika kommunstyrelsens vice ordförande, Fredrik Ljunghill drack öl under ett möte med kommunstyrelsen. Ljunghill själv menar att han var hungrig efter ett över sex timmar långt digitalt möte, och valde därför att sätta sig på puben John Scott’s och beställde in en hamburgare. Kommunstyrelsemötet fortsatte han att följa från sin mobiltelefon.

Sydsvenskan väljer att framför allt lyfta fram att Ljunghill hann få in en öl, och att han drack av denna medan mötet fortfarande pågick, som kontroversiellt. Nyheten snappades också upp av Sveriges Radio, som även de gick på öl-spåret. Oppositionen var inte heller sen att hänga på, och Axel Hallberg (MP) liknande Ljunghill vid kommunalrådet i SVT-satiren Starke man. En rolig detalj i sammanhanget är att om Hallberg själv hade följt med Ljunghill till puben hade han blivit stannad i dörren – John Scott’s har en åldersgräns på 23.

Ljunghill själv menar att besöket på puben även var ett “statement” mot långa och meningslösa möten – något som även detta väckt kritik. Även om vissa oppositionspartier håller med Ljunghill om att mötena tenderar att bli långdragna, menar exempelvis Karin Svensson Smith (MP) att kommunalrådet genom sitt agerande sänkt förtroendet för Lunds politiker.

På Twitter bekräftar Ljunghill i en diskussion med Maja Grubelic (Fi) dock att öldrickandet, långt från det “avslöjande” Sydsvenskan kallar det, rörde sig om ett PR-stunt. “Jag gick och åt en burgare. Sen visste jag att det inte hade blivit någon publicitet om jag druckit vatten. Moralpanik much?” skriver Fredrik Ljunghill. Och vem kan inte älska denna bufflighet i sann Göran Persson-anda. Det går definitivt att kritisera Ljunghills agerande, men i denna situation är det uppenbart att han genom att låta det spridas i media vill måla upp bilden av sig själv som folklig. Vidare har Ljunghill fått uppbackning från flera MUF-profiler, och har därmed även stärkt sitt interna varumärke i partiet.

Den stora frågan här är väl varför både oppositionen och Sydsvenskan glatt väljer att dansa efter Ljunghills pipa. Förstås ligger det i oppostionsuppdragets natur att hitta varje möjlighet till kritik, men till viss del bidrar ju detta bara till att sprida en bild av Ljunghill som många nog finner vara ganska rolig i sin vaga respektlöshet. Att Sydsvenskan väljer att presentera något Ljunghill själv ville få ut som ett “avslöjande” får tala för dem.

Theo Vareman, NiL