KRÖNIKA: Naive Svensson har gått i konkurs!

KRÖNIKA: Naive Svensson har gått i konkurs!
Dag Jensen och den till en icke obetydlig kostnad inköpta tavlan. Bilder: Privat.

En missriktad swishning fick Dag Jensen att fundera över hur Svensson egentligen agerar nuförtiden.

Häromdagen befann jag mig på en promenad med min käre far. Det var som vanligt roligt och intellektuellt stimulerande. Vi gick förbi den lilla konstbutiken som drivs av en äldre herre på Lilla Fiskaregatan och i skyltfönstret fick vi då syn på en av Oscar Reutersvärds omöjliga figurer. En tavla för en icke obetydlig summa.

Konsthandlaren hade, likt många andra andrahandsbutiker i Lund, ingen kortläsare. Tack och lov att Swish då finns. Min far, som insisterade på att köpa den åt mig, knappade in numret på telefonen till en man som heter JG. Problemet var bara att den äldre herren inte alls var JG och nu var JG helt plötsligt en icke obetydlig summa rikare.

Lyckligtvis är rättsordningen ordnad så att misstagsbetalningar ska gå åter (condictio indebiti). Stärkt av denna insikt ringde jag helt sonika upp den gode JG och inledde samtalet med min mest myndiga stämma.

JG – ”Ja det är J”

Jag – ”Hej jag heter Dag Jensen och ringer på uppdrag av min far som råkat swisha en icke helt obetydlig summa till dig. Vi emotser dessa tacksamt i retur.”

JG – *klick*

I detta läge småfnissade jag åt hela situationen. Hur ska man lyckas övertyga någon om att man inte är en bedragare när man verkligen låter som en? Min far tog lyckligtvis situationen med ro.

Alltså, dags att försöka meddela JG om misstaget skriftligt. Jag formulerade ett sms till JG i ett försök att övertyga honom om att jag inte var den bedragare som han antagligen läst om i diverse kvällstidningar. I messet lyckades jag med bedriften att stava fel på hans förnamn i hälsningsfrasen, bekräfta att jag låter som en bedragare och använda frasen ”jag är på riktigt” med syftet att ingjuta förtroende hos honom. Han blev antagligen inte övertygad.

Den här incidenten fick mig att fundera över hur Svensson egentligen agerar nuförtiden. Svensson har blivit luttrad. Svensson är inte längre den person som lämnar dörren olåst när han går hemifrån, kan handla på kredit på Storkällaren, eller vet med sig att om han lämnar en femhundrakronorssedel på gatan så kommer någon sätta upp en lapp med texten ”återfås mot beskrivning”.

Det är nog bra att naive Svensson har gått i konkurs och ersatts av luttrade Larsson. Personligen ser jag inget fel i att man är lite misstänksam mot sin omgivning och tänker rationellt på vad personen på andra sidan luren är ute efter. Det blir dock lite problematiskt när den som ska återta sin uppdragsgivares egendom låter som en bedragare i mottagarens öron. Nästa gång tänker jag skriva ett kravbrev istället.

Dag Jensen

P.S. – Summan har numer återgäldats, efter att JG själv tog kontakt med polisen.

Texten har uppdaterats.