På Lunds konstscen händer det en hel del i sommar.

På Lunds konstscen händer det en hel del i sommar.
Bild: Konsthallen, Skissernas museum.

Karin C. Göransson guidar till pågående utställningar.

Andreas Eriksson från Kinnekulle och Berlin intar Skissernas museum med besked.

Inget gängse vernissage hålls till följd av pandemin, men det gick att boka en biljett till öppningen av hans utställning ”Vävnader, skisser”. Väl uppe för den långa glidartrappan, möts ögat av monumentala vävar i oblekt lin. Vid en första anblick upplever jag kartografins uttryck.  Med olika vävtekniker, lingarn i många nyanser och grovhet skapas en sinnligt vacker yta och djup. Vävarna nynnar fram sköna toner genom sin textur och med linets oslagbara kraft som medium. För den som inte frekvent ser utställningar eller läser recensioner är utställningen en kakofoni av glädje i igenkänning – kartor, terräng, åkerlappar, landskap eller rentav världens länder. Tekniken att förädla lin till textil och konsten att väva är uråldrig. Precis som kyrkan. Domkyrkokaplan Lena Sjöstrand är såklart på plats och samtalar ivrigt med några av vävarna. Hon har bidragit en hel del till Lunds konstscen senaste åren med sin entusiasm inför Brunnshög och Råängen. I en medeltida stad som Lund som fortfarande slår mynt av sina långdragna historiska högtider med höga hattar, kåpor och kanonsaluter blir hon ett kvitto på att konst och kultur är viktigt även i den samtida kyrkan. Inte konstigt att Lena är på tå under kvällen, här finns embryot till hennes beställning. Domkyrkans nya antepentum och mässhake. Eller på svenska, en ny altarduk och en ny poncho (prästskrud). De första skisserna är på plats och ser lovande ut. Möjligen kunde man slippa det svarta korset som den ständiga emblematiska symbolen.
 
Vävateljén är uppställd. Här får man ta del av det episka linet, skisser och en rejäl vävstol.
Längre bort i utställningshallen händer det som kommer att följa mig länge. Jag står framför Erikssons ”cut outs”. På väggen hänger 45 pannåer med konstnärens ”misslyckade” målningar som i själva verket är magnifika. Här blir det väldigt tydligt att Eriksson besitter ett absolut gehör vad gäller färgens kropp både expressivt och stilla vilande. Inte helt förvånande poppar det upp referenser som Paul Gauguins eller Rolf Hansons måleri. Sistnämnde har ju det gemensamt att även han ställts ut på Venedigbiennalen precis som Eriksson. En längtan och åtrå sipprar fram i lusten att för alltid få betrakta dem, ha dem inom räckhåll och ingå i deras universum av skönhet.
 
Utställningen pågår till och med 10 oktober 2021.
 
Torget mellan murarna är titeln på Runo Lagomarsinos magnifika utställning på Lunds konsthall.
 
Konsthallen på Mårtenstorget fortsätter att imponera med sina välgjorda utställningar och konstfullt skildrade berättelser från olika delar av världen. Runo Lagomarsino, som är född och uppvuxen i Lund, har sagt att “konsten har en kraft att påverka vårt seende och oss själva. Den kan berätta, förundra och förändra.” Hans modus operandi är att ge vardagliga objekt nya betydelser genom noggranna studier och förskjutningar. Objekt vars tillblivelse gjort resor både bokstavligt och bildligt.
 
Inte heller Konsthallen höll vernissage men när jag anländer är det en ansenlig hop av initierade besökare som alla försöker kommunicera med konstnären, på olika språk. Lagomarsino rör sig ledigt mellan människor och konstverk med ett stort leende under de omisskännliga bruna lockarna.
 
Utställningen handlar om familjens flykt undan Argentinas militärregim. Till slut, efter en tid i Barcelona, bosatte de sig i Lund. Runo Lagomarsino (som ännu inte var född) skildrar flykten och starten på det nya livet genom att låta privata minnen utmana familjens kollektiva erfarenhet. En röd tråd genom utställningen är pocketboken som pappan i all hast fått med sig, El juguete rabioso. Den anses vara en pikaresk bildningsroman eller en krönika över en initiationsrit. Den skulle egentligen inte getts ut men är idag en klassiker. När man kommer in i hallen får man syn på de gigantiska palltravarna. 150 cm höga med pocketbokens bokomslag. Verket har fått titeln ”Mad Toy” och har sin upprinnelse på Åkerlund & Rausing, där den unge Runos pappa fått jobb. Tryckpressarna hölls igång dygnet runt och printade ut olika slags kartongförpackningar. Runo Lagomarsino fick följa med till jobbet som gjorde beständiga intryck på honom.
 
Det är framförallt de nya verken från 2021, ”Mad Toy” och ”Home Waits for No One”, som är inspirerade av konstnärens minnen av besöken på pappans arbetsplats. Men en frågeställning dröjer sig kvar. Varför valde pappan just den boken?
 
”Vi var inte i huvudet på konstnärens far i november 1976, när han skyndsamt fyllde sin koffert och sina lådor. Vi vet inte varför han valde just den boken men vi vet att han gjorde ett bra val”…står det att läsa i utställningskatalogens text.
 
Verket ”Home Waits for No One” är fabriksklockan som normalt hänger högst upp ovanför ingången till arbetsplatsen. Den är nedplockad och utställd som en jättemarkör med visarna inställda på argentinsk tid.
 
Den Malmöbaserade konstnären Bélgica Castro Fuentes är inbjuden att visa sina arpilleras, (spanska för säckväv) textila bilder. Hon för vidare ett arv från tiden för den chilenska militärdiktaturen under sjuttio- och åttiotalen, när kvinnor organiserade sig i grupper för att kommentera och visa sitt motstånd mot regimen med hjälp av broderi och applikation. De smugglades ut ur landet, eftersom de var lätta att vika ihop och frakta i bagage, dolda bland klädesplaggen. Arpilleras skickades jorden runt för att säljas till förmån för de försvunnas familjer. Dukarna stjäl mitt hjärta, handsydda collage med korsstygn och underliggande fruktansvärda budskap. Bland annat hur flygplan knuffade ut människor över havet för att de aldrig mer skulle kunna hittas.
 
Ett av Lagomarsinos tidigaste verk, ”En sång av Bola de Nieve”  (1997), där han själv sjunger och på samma gång översätter en sång från spanska till svenska ger inblick i en humoristisk sida av konstnären. Helt spontant kommer jag att tänka hans lite äldre kollega Sirous Namazi, också han från Lund, med en bakgrund i Iran. Ett av hans tidiga verk kan ses i Konsthallens kreativa rum. Namazi drar skämt på persiska och med hela sitt kroppsspråk låter han oss förstå hur kul de är samtidigt som vi inte förstår ett ord!
 
Runo Lagomarsino blottlägger spår av det förflutna i vår vardag och visar på de intrikata banden mellan historien och samtiden vilket har för avsikt att uppmuntra betraktarna att fundera över hur de kan påverka framtiden.

Vi pratar och läser ständigt om den konstnärliga forskningen. Jag menar att Lagomarsino tillhör den generation av konstnärer som lika gärna kunnat ingå i vilket labb som helst. I den bemärkelsen att han har förmågan att skildra ett sinnligt och konkret material ur väldigt många vinklar och sätta det i sammanhang med något oanat.
 
Detta samt många fler av hans underfundiga verk och installationer finns att se på Lunds konsthall till och med den 29 augusti 2021

Tips! Kostnadsfria visningar av Torget mellan murarna erbjuds till alla besökare under torsdagar och söndagar klockan 15. Dessa längre visningar varar cirka en timme. Lunchvisningar hålls tisdagar-fredagar klockan 12.15–12.30.

Karin C. Göransson