Svenska förmögenheter – en berättelse om det kapitalskapande välfärdssamhället

Svenska förmögenheter – en berättelse om det kapitalskapande välfärdssamhället
Bild: Omslaget på Göran Häggs bok Svenska förmögenheter.

Sverige är unikt i att landets största förmögenheter kan härledas långt tillbaka i tiden, ibland flera hundra år och ägandet har varit koncentrerat till ett fåtal familjer trots upprepade generationsskiften. I andra länder kan privata rikedomars skapande och förstörelse beskrivas med devisen: första generation skapar, andra generationen förvaltar och tredje generationen förstör (på engelska: rags to rags in three generations, i kontrast till det vanligare ordspråket rags to riches).

Litteraturvetaren Göran Häggs bok, Svenska förmögenheter: gamla klipp och nya pengar utgiven 2013, om Sveriges ärvda företagsimperium ger läsaren en inblick i hur de jättelika arvskiftena sett ut och hur familjerna lyckats bibehålla sina rikedomar genom både ekonomiska och politiska kriser.

Tidigt i boken lyfter Hägg att det inte går att blunda för att nästan alla svenska förmögenheter skapats och bevarats med hjälp av staten. Det är alltså inga fri marknader som fått råda i svensk företagshistoria. Det tidiga 1900-talets folkpartistiska regeringar och den inkuppade borggårdsregeringen stödde gärna sina vänner i finansen och industrin med individuella subventioner och lån. 

När Socialdemokraterna tog makten och inledde byggandet välfärdssamhällets gick det än bättre, vilket förvånade såväl kommunister som högerekonomer. Svensk innovation och ekonomisk tillväxt nådde sin absoluta höjdpunkt under Erlanders skattehöjningar och regleringar. En jämlik skola och stora offentliga investeringar var en essentiell del i det innovativa företagsklimatet. 

Att vanligt folk får mer pengar i fickan gynnar visst konsumtionen och därmed den ekonomiska tillväxten – vem hade kunnat tro det?

Dessvärre förlorade Sverige sin roll som världsledare i levnadsstandard och ekonomisk tillväxt efter kursändringen på 80-talet och med efterföljande avregleringar, privatiseringar och skattesänkningar. Som Hägg skriver förvandlades Sverige till “en ordinär marknadsekonomi i Europas periferi”. 

I modern tid har stiftelser varit avgörande för att bevara kapitalet och framförallt makten över företagen vid de annars problematiska generationsskiftena. Det mest utmärkande exemplet är Wallenbergarna, som förvaltar sin koncern genom den stiftelse som skapades av Knut Wallenberg för mer än 100 år sedan, och som genom sin ideella prägel lyckats undkomma både skatter och statlig intervention. Därför lyser också Wallenbergarna med sin frånvaro på listor över Sveriges mest förmögna eftersom stiftelsekapitalet inte inkluderas. Samma konstruktion kopierades av bland andra Söderbergarna och Kempes, även om den sistnämnda familjen av andra skäl inte lyckades bevara sin förmögenhet.

Vi lever i tid där innovation och entreprenörskap blivit vår nya statsreligion i det sekulära Sverige. Avregleringar och privatiseringar ska visst hjälpa företagsklimatet, men varför bolag som Ikea, H&M och Tetra Pak byggdes upp under vår mest högbeskattade och regulatoriska tid blundar nyliberalerna för. Socialisterna skränar å sin sida om att staten och kapitalet sitter i samma båt. Bortsett från ideologiska spörsmål så fick vanligt folk det bättre när det offentliga och det privata hade gemensamma mål. Ja, så var det faktiskt – vanligt folk fick det bättre – vilket inte varit en politisk prioritering på väldigt, väldigt länge.

Hampus Peterson, Nyheter i Lund