Recension: Form/Design Center

Recension: Form/Design Center

Form/Design Center, på Lilla Torg i Malmö, visar utställningen ”Il Giardino dei Potatis – resan som inte blev av och samarbetet med en sedan länge död släkting”.

En titel som förpliktigar och väcker nyfikenhet. Det är smyckekonstnär Elin Flognman som generöst bjuder in till sin trädgård, fylld av smycken och folklivshistoria.

Scenografin består av stora gräsgröna klippdockor, tänkta för betraktaren att ställa sig bakom och på så sätt bli ett med trädgården. Det är romantiskt, poetiskt och humoristiskt. Flognman slår mynt av det alldagliga runtom oss och potatisen har blivit både tankegods och form i hennes skapande. Vad sägs om ”Kråkpotatis”, ”Pälspotatis”, ”Memento-mori-potatis”? Eller varför inte ”Nakenpotatis”, ”Potatis drömmer om havet” eller rätt och slätt ”Flyttpotatis”. Benämningar som får mig att fantisera vidare och drömskt glida över till sagans värld.

Samklangen med den gamle släktingen och hans historieberättande, präglar Elins formspråk. Hennes nålfiltade ull och allehanda återvunnit material väver skickligt fram de historier hon vill att man ska ta med sig från hennes trädgård. En pinnstol, trollgaffel, slev eller den bedårande ”Ymnighetens kaffekopp”. Fantasieggande möten i ett lustfyllt bildspråk som viskar om tingens väsen. Halsbandet ”Jättehungrig” med skrämmande många tänder av bärnsten, insydda i en glad ullmun hoppar galant över smycket som statusmarkör.

Bild: Jätteroligt, ull, jobs tårar, silvertråd, kedja.

Tänk att en potatis blev starten på en strategi som ihärdigt frammanar olika stämningar. Både lekfulla och lite skrämmande – beroende på ens egna referenser förstås. Trädgården växer ständigt och kan bli allt det hon vill att den ska vara. Vild. Orädd.  Vacker. Grotesk. Rolig. Hennes poesi blir till profan brukskonst. Allt är bärbart. Det är broscher och halsband vi betraktar, i hennes kultiverade och frodiga trädgård.

Som stöd för besökaren hänger utdrag ur den gamle släktingens skrifter på väggarna.

”Ja, jag skall gärna tala om vad jag kommer ihåg. Jag har alltid gärna talt om sagor och äventyr, för om   jag skall säga sanningen, så har jag alltid haft min största glädje av sådant.”

Där skönjer jag släktdraget! Flognmans konsthantverk utstrålar en skön glädje i att få finnas till.

Smyckeskonsten har anammat fältet som reflekterande, konstnärligt uttryck och Elin Flognman lever verkligen upp till detta.

Utställningen pågår 06 nov 2021 – 09 jan 2022 som en del av ”Projektet 7 x konsthantverk”, en exposé över konsthantverkets bredd och genomslagskraft.

Karin C Göransson