Debatt: Om jordbruksmarkens betydelse

Debatt: Om jordbruksmarkens betydelse
Bild: Lunds fältbiologer.

I onsdags avslog kommunfullmäktige köpet av 42 hektar jordbruksmark vid Pilsåker i västra Lund. Syftet med inköpet var att omvandla marken till verksamhetsområde. Vi i Lunds Fältbiologer tillhörde de organisationer som riktade kritik mot omvandlingen och det är definitivt inte den sista gången ett sådant förslag kommer upp. Bevarandet respektive exploateringen av mark är komplicerade frågor där man kan tvingas kvitta sysselsättningen mot en självförsörjning av livsmedel eller vice versa. I denna artikel ämnar vi lyfta vad för avvägningar som bör göras för att kunna tillfredsställa framtidens invånare både när det kommer till mat och sysselsättning.     

Jordbruksverket, MSB och LRF har alla uttryckt oro över Sveriges låga självförsörjningsgrad av livsmedel. Skånes leriga mylla är en viktig bit ifall vi ska verka för att få ihop det pusslet, eftersom Lunds kommun besitter en betydande andel av Europas bästa jordbruksmark när det kommer till spannmålsavkastning. För att göra vårt jordbruk långsiktigt gångbart i en fossilfri framtid och med en ökande befolkning måste vi arbeta för att minska vårt lantbruks importberoende av industrigödsel, djurfoder, utsäde och bekämpningsmedel. Därför är det särskilt viktigt att bevara de markresurser vi har. 

De två största partierna i Lunds kommun lovade i Sydsvenskan i veckan envist att förslaget var ett ansvarsfullt drag, då marken skulle gå till en okänd intressent med 500 arbetstillfällen i bakfickan. I Lunds kommun är 4000 personer arbetslösa varav en åttondel nu påstås kunna tillfredsställas utan att hänsyn tas till huruvida dessa har förmåga eller kompetens. Att bidra till sysselsättningen är så klart gott och väl, men utan att veta ifall kompetensen som behövs för jobben i fråga finns inom Lunds kommun blir det svårt att  förutse vad som verkligen kommer hända med arbetslösheten. Vad säger att 500 anställningar inte skulle komma utifrån? Arbetsmarknaden är regional, inte kommunal. 

Och mer än detta kan vi konstatera att det som är okänt också är osäkert. För Lunds invånare kan inte kommunpolitiker gå bakom ryggen genom att hemlighetshålla en intressent av hänsyn till börsen. Det är djupt odemokratiskt, och för vad alla vi utomstående vet kan det lika gärna vara en jetmotorfabrik som är intresserad av jordbruksmarken. 

Samma osäkerhet gäller de påstådda arbetstillfällena. Att Almgren i intervju med Sydsvenskan den 17 december hävdar att företaget är “högteknologiskt” tyder snarare på att det i företaget finns ett behov av kvalificerad arbetskraft. Men detta motsägs även av Björn Abelsons ord i kommunfullmäktige då han hävdade att företaget skiljer sig från de forskningsinriktade företag som redan finns i Lund. Osäkerheten av vad ett sådant mystiskt företag ska ge oss består än mer hos Lunds invånare.

Under höstens och vinterns nyheter har vi dessutom kunnat ta del av verksamheter som behövt minska produktion och anställda som förlorat sina jobb till följd av det höga elpriset. En nyetablerad industri innebär en ökad efterfrågan på el och ytterligare en verksamhet med potentiellt osäkra arbetstillfällen.

Vi vill föreslå en annan väg framåt när vi väl står inför den här typen av förslag igen. 

Medan industrin är behövlig i kommunen, ska dess uppförande ske på redan hårdgjord mark som inte är brukbar till något annat. Samtidigt måste vi också betona att i ett miljövänligare samhälle kommer det krävas manuell arbetskraft för att i viss omfattning ersätta fossil energi och energikrävande produktion. Arbetslösheten kommer att åtgärdas samtidigt som vi förvaltar våra naturresurser på ett ansvarsfullt sätt. 

ANTHON BRUNZELL

TOBIAS LARSSON

HANNA-LOUISE AASEN

För Lunds Fältbiologer