Det finns ett uttryck på svenska, ”att släppas in i värmen” – det vill säga att välkomnas in i fållan. I ett land format av långa mörka vintrar talar bilden för sig själv.
För ett decennium sedan stängdes Sverigedemokraterna (SD), ett högerextrema anti-invandringsparti med rötter i Sveriges nynazistiska rörelse, rejält ute i kylan.
Rekommenderade berättelser
lista med 3 artiklarslutet av listan
Men efter riksdagsvalet 2018 fick ett politiskt dödläge högerpartier att ompröva sina allianser – och sina principer.
Idag är SD Sveriges näst största parti och ger det parlamentariska stöd som håller den nuvarande regeringen vid makten. Det är ett parti som en gång avsköts av alla större politiska krafter, nu långt in i värmen.
Från skinheads till kostymer
SD grundades på 1980-talet av nazistsympatisörer och föddes ur den högerextrema skinheadrörelsen ”Håll Sverige svenskt”.
Dess förste revisor, Gustaf Ekström, var en veteran från den väpnade stridsgrenen av SS, en nyckelorganisation i Nazityskland, och andra verkställande medlemmar hade tillhört våldsamma högerextrema rörelser.
Efter 1990-talet försökte SD ”städa upp i sin handling” för att slippa bli sedd som nynazister, sa Morgan Finnsio, en svensk forskare som studerar högerextrema rörelser vid Expo Foundation, till Al Jazeera.
Ett exempel han gav är deras antagande 2003 av idén om ”öppen svenskhet”, vilket innebär att svensk identitet inte är biologiskt exklusiv och att assimilering är – teoretiskt – möjlig, förklarade Finnsio.
Under perioden från 2014 till 2020 gjorde SD ytterligare kosmetiska förändringar och gester mot måttfullhet och omprofilerade sig själva som ett ”konservativt” parti, sa han.
SD:s ledning uteslöt partiets ungdomsflygel för ”extremism”, kastade ut några medlemmar, om än inkonsekvent, och avrådde från att dela högerextrema alternativt medieinnehåll, sa Finnsio.
Man lade också ner sitt krav på att lämna EU och dess motstånd mot NATO-medlemskap.
Daphne Halikiopoulou, ordförande i jämförande politik vid University of York i England, sa till Al Jazeera att SD har trampat samma väg som flera andra europeiska hårda högerextrema politiska partier, gradvis ändrat sin retorik och ompaketerat sig själva som gränsöverskridande högerextrema.
Partiet, sa hon, har ”rensat sig från sina extremistiska element” och bytt namn till sig själv med en oskyldigt utseende blomma som sin logotyp, snarare än en viking.
Politiska inbrytningar
I september 2010 passerade SD gränsen på 4 procent och kom in i riksdagen för första gången och fick 20 mandat.
Efter att ha ägnat flera år åt att skapa en berättelse som kopplar invandring till brottslighet, terrorism och nationell säkerhet, gav flyktingkrisen 2015 SD det ögonblick de hade väntat på.
Det året anlände uppskattningsvis 1,3 miljoner asylsökande till Europa. Bara till Sverige kom 163 000 – den högsta årliga siffran i landets historia och det största intaget per capita i EU.
Enligt Sveriges årliga SOM-undersökning blev invandring den enskilt viktigaste frågan för 53 procent av de svenska väljarna nästan över en natt.
Till valet 2018 hade SD kapitaliserat och vunnit 17,5 procent av rösterna och 62 mandat – vilket gör dem till det tredje största partiet.
Det var vid denna tidpunkt som SD, som till stor del hade behandlats som ett ”pariaparti”, började välkomnas in i den politiska mainstreamen, säger Zina al-Dewany, politisk kommentator och ledarskribent för mediakanalen Aftonbladet, till Al Jazeera.
I en serie symboliska ögonblick ändrade det ena partiet efter det andra sin hållning mellan 2018 och 2022, sa al-Dewany.
Detta började med Kristdemokraterna (KD) i juli 2019 när dess ledare, Ebba Busch, träffade SD-ledaren Jimmie Åkesson för en måltid ansikte mot ansikte, en stund som blev känd som ”köttbulslunchen”.
Moderaterna var näst på väg att nå ut, med chefen Ulf Kristersson – numera Sveriges statsminister – valde traditionell svensk fika, svensk fika med kanelbullar och småprat – med Akesson på sitt kontor.
Den till synes banala miljön hade politisk tyngd och signalerade ett haveri av cordon sanitaire och ett brutet löfte som Kristersson gav till den framstående psykologen, författaren och Förintelsens överlevande Hedi Fried 2018 att han aldrig skulle samarbeta med SD, som har en historia av antisemitism.
Tido-avtalet
Sedan, i oktober 2022, öppnade liberalerna dörren till SD, och fyra högerpartiledare avskilda sig inne på det historiska slottet Tido.
Där skrev de på ett landmärke på 62 sidor – känt som Tidoavtalet – som etablerar Sveriges nuvarande koalitionsregering och genomför stora politiska förändringar i brottslighet och invandring.
Den formella överenskommelsen hade gjorts, men Liberalerna höll ändå en gräns: De skulle förhandla om politik med SD, men de vägrade sitta i ett formellt regeringskabinett vid sidan av dem.
Den sista omfamningen
Sedan, i maj 2026, bröts den slutgiltiga gränsen äntligen när Simona Mohamsson, Liberalernas ledare och utbildnings- och integrationsminister, meddelade att hennes parti skulle tillåta SD att delta i en framtida regering.
Efteråt, i direktsänd tv, erbjöd Åkesson ett handslag. Mohamsson omfamnade honom, ett ögonblick som skickade politiska chockvågor över Sverige, bland annat på grund av vilka politikerna var och vad de representerade.
Simona Mohamsson, född i Tyskland av en palestinsk pappa och mamma från Libanon, flyttade till Sverige när hon var åtta och var känd för sin antirasistiska aktivism och socialliberalism. Tidigare i karriären kampanjade hon mot extremhögern och motsatte sig SD. Så sent som i oktober sa hon i en opinionsartikel att hon inte vill ha SD i regering då de ”inte beter sig”.
Redan efter sitt offentliga tillkännagivande, på ett internt partimöte, medgav hon att SD inte var hennes förstahandsval: ”De har många medlemmar som inte ser mig som svensk”, ska hon ha sagt, enligt Sveriges radio och tv.
Normalisering av högerextrema ideologi
Sedan Tidoavtalet har SD blivit inbäddade i regeringens beslutsfattande, fungerat som en del av styrapparaten och som en ”skuggregering”, förklarade al-Dewany.
Dess inflytande är särskilt synligt inom straffrättsväsendet, där det har stöttat hårdare straff och utökat fängelse. Den har drivit på att sänka straffansvarsåldern till 13, men efter att ha misslyckats med att säkra tillräckligt med parlamentariskt stöd fastställde regeringen 14, fortfarande en betydande minskning från den tidigare tröskeln på 15.
SD:s makeover har också sett andra högerpartier omfamna partiet och eka mycket av dess retorik.
Finnsio, forskaren, sa att särskilt Moderaterna och KD har anammat ”den politiska meta-narrativet att migration – och migranter, särskilt de som ”misslyckas med att integrera” – är kärnan i praktiskt taget alla sociala och ekonomiska problem i Sverige”.
”Därmed får vi Moderata politiska budskap som glatt skryter om att ha fört nivåerna av så kallad asylinvandring till rekordlåga nivåer – en sorts retorik som var otänkbar i svensk politik innan SD:s framgångar”, sa han.
Moderaterna har i åratal kopplat brottsfrågan – deras högsta prioritet i regeringen – till migration och KD har anammat temat att Sveriges sociala problem till stor del beror på att majoriteten inte kraftfullt hävdar ”svenska och kristna värderingar” som påstås utmanas av migrationen, förklarade han.
Al-Dewany sa att när mainstream-partier normaliserar SD, normaliserar de också dess politik, vilket hotar människor med utländsk bakgrund. Det har också skett en ökad mobbning av skolbarn och en ökning av antimuslimska känslor, tillade hon.
Assimilering inte integration
Spetsad i högerretorik kring invandring är ämnet för integration – men Tanvir Mansur, svensk politisk journalist och kommentator, menar att det som egentligen menas med begreppet är assimilering.
Mansur, som också skapar innehåll om ensamhet och social tillhörighet i Sverige, illustrerar poängen genom arbetsplatsen.
En färgad person, sa han, befinner sig ofta som den enda – eller en av mycket få – utan samma kulturella referenser som sina kollegor.
Samtal om sommarhus och skidresor över fikas kan få dem att känna sig som outsiders. Och för att verkligen passa in är trycket tydligt: ”Du skulle behöva ändra ditt sätt att tala, att tala med en mer vitljudande röst – och då skulle du behöva lära dig dessa referenser,” sa han.
Han ser Mohamssons omfamning av SD som ett exempel på detta – en ”överkompensation” för att bevisa hur svensk hon är, en ”nationalistisk mask, precis som vi skulle ta på oss en svensk mask på arbetsplatsen”.
Det är en önskan som går längre tillbaka i hennes familj än politik. När de flyttade från Hamburg till Sverige bytte hennes pappa, palestinsk medborgare i Israel, efternamnet från Mohammed till Mohamsson.
Al-Dewany sa att en del av den politik som drivits av högerregeringen, såsom nyligen utvisningar av unga människor – av vilka några anlände som barn och har tillbringat större delen av sina liv i landet – visar att de direkt riktar sig mot människor som inte är ”etniska svenskar”.
Mansur menar att Sverigedemokraterna inte är ursprunget till svensk rasism, utan ett symptom på något mycket äldre.
Sverige, påpekar han, var inblandat i den transatlantiska slavhandeln och var hemvist för Statens institut för rasbiologi, som verkade från 1922 till 1959 och använde kraniometri – mätning av dödskallar och fysiska egenskaper – för att klassificera människor efter ras och legitimera eugenik.
Efter andra världskriget, säger han, sopades allt som har med ras att göra tyst åt sidan, och en ny nationell myt tog dess plats, en som ignorerade den historiska behandlingen av samer, romer och svarta svenskar.
”Vi har haft den här självbilden av Sverige som en humanitär stormakt”, sa han, ”när det inte riktigt har varit sanningen.”
Kommande val
Al-Dewany tror att även väljare med högersympatier kan känna att den nuvarande regeringen har överskridit en del av sin hårdare invandringspolitik.
Särskilt utvisningarna av ungdomar har framkallat en offentlig motreaktion och mätningar tyder nu på att vänsteroppositionsblocket är på väg att vinna valet i september, vilket skulle avsluta SD:s formella maktgrepp.
Men för Mansur handlar den djupare frågan inte om ett parti eller ett val. Han pekar på Nooshi Dadgostar, ledaren för Vänsterpartiet, som är av iranskt ursprung. ”Jag har aldrig hört henne prata om att vara iransk eller persisk kultur, eller hennes språk eller något,” sa han.
”Det är typ av dagens svenska kultur – att försöka att inte sticka ut, försöka vara så svensk som möjligt”, sa han.
”Du ska kunna vara dig själv, oavsett vem du är – oavsett din kulturella bakgrund eller tro”, tillade han. – Det är inte så det ska vara att vara medborgare eller någon som bor i Sverige.
