Stockholm, Sverige – När Neira Tokalija, en 39-årig terapeut, såg parollerna från Sveriges högerextrema parti putsade vägg i vägg över Stockholms centralstation kände hon en välbekant känsla av rädsla.
Som barn hade Tokalija flytt från Bosnien och Hercegovina med sin familj efter etniska rensningskampanjer riktade mot bosniaker.
Rekommenderade berättelser
lista med 3 artiklarslutet av listan
Efter att ha sett dussintals kampanjaffischer och installationer över Centralstationen av Sverigedemokraterna (SD), ett parti med nynazistiska rötter, ”fick det mig att känna att det inte spelar någon roll hur mycket jag försöker som andra generationens invandrare; jag kommer aldrig att bli tillräckligt svensk”, sa hon.
SD hade spenderat cirka 100 000 dollar på stationskampanjen med affischer där det stod ”Om du begår brott, lever på förmåner, inte lär dig svenska eller beter dig illa är du inte välkommen”.
Kampanjen kom veckor före Sveriges riksdagsval den 13 september. SD, som ligger tvåa i valet, kan komma in i regering för första gången om högerblocket vinner.
Tonen i kampanjens meddelanden, som pågick i en vecka i mitten av augusti, sa Tokalija, framkallade ett djupt historiskt trauma.
”Saknar du Mogadishu?”
SD drev också flera separata kampanjer över olika svenska transportnät.
I Västsverige körde partiet provocerande annonser på bussar där det stod: ”Saknar du Mogadishu? Repatrieringsbidraget hjälper dig att komma hem.”
Bidraget, som har funnits sedan 1980-talet och infördes av en socialdemokratisk regering, erbjöd flyktingar cirka 1 000 dollar att bosätta sig i sitt ursprungsland.
Men i år införde center-högerkoalitionsregeringen, i samarbete med SD, en höjning till cirka 36 000 dollar per vuxen.
Ett 20-tal busschaufförer med rötter i Somalia anmälde sig i protest.
Kollektivtrafikföretaget Vasttrafik tog bort affischerna efter protesten och angav att chaufförerna varit rädda för trakasserier och med hänvisning till risk för arbetsmiljön och skadegörelse.
Zina al-Dewany, politisk kommentator och ledarskribent för den svenska tidningen Aftonbladet, sa till Al Jazeera att planen var att chocka.
SD driver ofta kampanjer för att ”provocera lite för mycket”, men när de tvingas ta ner dem säger partiet att det är ”offret”, sa hon.
Efter att busskampanjen togs bort gick SD-riksdagsledamoten Tobias Andersson med ett uttalande där han menade att beslutet utgjorde censur och ”valsabotage”.
Normalisering av SD
I decennier hade Sveriges politiska etablissemang behandlat SD som en politisk paria.
Men efter riksdagsvalet 2018 fick ett politiskt dödläge högerpartier att ompröva sina allianser.
De följande åren ägde möten rum mellan SD och Kristdemokraterna och Moderaterna och i oktober 2022 öppnade Liberalerna dörren till SD; fyra högerpartiledare undertecknade ett landmärke på 62 sidor, känt som Tidoavtalet, som etablerar Sveriges nuvarande koalitionsregering.
I maj 2026 bröts ytterligare en gräns när Simona Mohamsson, Liberalernas ledare och utbildnings- och integrationsminister, meddelade att hennes parti skulle tillåta SD att delta i en framtida regering.
Mohamsson, född i Tyskland av en palestinsk pappa och en mamma från Libanon, flyttade till Sverige när hon var åtta och är känd för sin antirasismaktivism.
Efter hennes tillkännagivande erbjöd Akesson ett handslag. Mohamsson omfamnade honom, ett ögonblick som skickade politiska chockvågor över Sverige.
”Dåliga vibbar”
Många av de anställda som arbetat under SD:s veckolånga kampanj i kaféerna och butikerna runt Centralstationen trodde att den djärva kampanjen var en följd av år av normalisering.
Ester, en barista, sa att dess omfattning förvånade henne, medan hennes kollega Aya sa att den skapade ”dåliga vibbar” på stationen för veckan.
Regeringens fokus på repatriering, som kommer mitt i en ström av skandaler som dominerade svenska rubriker i år, passar dem inte, sa de.
I februari beordrade Migrationsverket en åtta månader gammal pojke född i landet, Emanuel, att ensam utvisas till Iran medan resten av hans familj behöll sina tillstånd.
Ungefär samtidigt uppmanades tonåringar som vuxit upp i Sverige att lämna när de fyllde 18 år medan deras föräldrar stannade – en praxis som regeringen slutligen avbröt i mars och övergick till reformer i juni.
En man, som ville vara anonym, arbetade på stationen under hela kampanjen och samlade in pengar till en välgörenhetsorganisation som gav hjälp till palestinier i Gaza. Han sa att även om kampanjen gjorde honom upprörd, hade han tagit hjärtat av några av svaren.
Arga medlemmar av allmänheten hade väckt heta debatter med SD-representanterna på en av deras montrar inne på stationen, ofta centrerade kring dess syn på islam och dess starka stöd för Israel.
Frustrerade efter debatterna lämnade flera personer över stora donationer till välgörenhetsorganisationen. Under veckan samlade den in mycket mer än vanligt, sa välgörenhetsarbetaren.
Al-Dewany ser också ett visst hopp. Hon sa att SD har nått ett stadium av ”toppopulism”, vilket betyder att partiet har nått sitt tak. Dess fokus på invandring medan regeringen var fast i repatrieringsskandaler har börjat kosta den väljare snarare än att vinna dem, tror hon.
Mätningar i slutet av augusti satte SD på 18 till 19 procent, en minskning från 20,5 procent 2022.
Tokalija, vars partner och medförälder är från Moçambique, sa att hon välkomnades med ”svensk värme” och nyfikenhet på andra kulturer när hon först kom.
Även om hon fortfarande upplever att denna anda lever kvar bland stora delar av dagens samhälle, har retoriken förändrats kring invandrare, som alltför ofta utmålas som ”penningsökare”.
Samhället kräver nu att familjer som hennes ”anpassar sig fullt ut”, tillade hon, tar bort deras mångkulturella och muslimska identiteter och lämnar ett val mellan total assimilering och totalt utanförskap, ett val som hon sa speglar de fascistiska ideologier hon en gång flydde.
